Rasstandard
Ursprung
USA
Användningsområde
Aktiv Sällskapshund
Bakgrund / ändamål
Alaskan Klee Kai utvecklades i Alaska, USA, under tidigt 1970-tal av Linda Spurlin, med målet att skapa en sällskapsvariant i mindre storlek av Alaskan Husky. Genom selektiv avel prioriterades liten storlek, arktiskt utseende, god hälsa och en karakteristisk symmetrisk ansiktsmask och teckning.
Rasen infördes i American Kennel Clubs Foundation Stock Service 2020 och
accepterades till Miscellaneous Class 2025.
Helhetsintryck
Rasen är en liten aktiv sällskapshund som är alert, energisk och nyfiken, men kan vara reserverad mot främmande människor och situationer. Kroppen är välproportionerlig, med plan överlinje och en längd som är något större än höjden. Rörelserna är smidiga, lätta och välbalanserade. Det kilformade huvudet, de upprättstående triangulära öronen, dubbelpälsen och den löst ringlade svansen återspeglar dess arktiska arv.
Dess mest karakteristiska drag är den kontrasterande symmetriska ansiktsmasken och kroppsteckningen, skapad av den tydliga kontrasten mellan den mörka färgen och de obligatoriska vita teckningarna. Den mörka färgen i pälsen motsvarar alltid pigmentet på nos, läppar och ögonkanter.

Viktiga Proportioner
Nospartiets längd är lika med eller något kortare än skallens längd.
Något längre än hög, mätt från skulderledens punkt till sittbensknölens punkt.
Benens längd från marken till armbågen är något längre än längden från
armbågen till manken.
Uppförande / karaktär
Intelligent, alert, nyfiken, pratsam och anpassningsbar till olika livsstilar.
Busig och uppmärksam, men kan vara känslig och reserverad mot främlingar.
Positiv förstärkning och tidig socialisering är viktigt.
Skalle
Något välvd och ganska bred, varken för flat eller för kupolformad. Avsmalnar gradvis från den bredaste punkten mot ögonen.
Stop
Måttligt markerat och något sluttande.
Nostryffel
I profil på samma linje som nosryggen, något utskjutande framför underkäken.
Nosens pigmentering ska alltid överensstämma med pälsens mörka färg.
Nosparti
Lika lång som eller något kortare än skallen. Bred kilform, avsmalnande något från stop till nosspets. Nosryggen rak. Väl utfylld under ögonen.
Underkäken stark men inte framträdande.
Läppar
Strama, väl åtliggande.
Läpparnas pigmentering ska alltid överensstämma med pälsens mörka färg.
Käkar / Tänder
Starka käkar. Tänder vita, jämnt ställda. Saxbett.
Ögon
Medelstora, mandelformade, alla färger eller kombinationer tillåtna, med ett
alert, skarpt och intelligent uttryck. Måttligt brett ansatt.
Ögonkanternas pigmentering ska alltid överensstämma med pälsens mörka färg.
Öron
Starkt upprättstående, triangulära med något rundade spetsar, högt ansatta och väl isär, något stora i proportion till huvudet, tjock öronläder, välpälsade, mycket rörliga och reaktiva.
Hals
Måttlig längd, välvd, bärs stolt när hunden står. Sträcks framåt i trav.
Överlinje
Plan från manke till kors, fast och stark, kroppen måttligt musklad.
Manke
Måttligt markerad, övergår mjukt i ryggen.
Rygg
Rak och fast, bildar en stark rygg tillsammans med väl välvda revben.
Proportionerligt längre än länden.
Ländparti
Kort, stark och smalare än bröstkorgen, med lätt uppdragen buklinje.
Kors
Bred och mycket svagt sluttande.
Bröstkorg
Muskulös och måttligt bred, med ett något markerat förbröst tydligt definierat mellan skulderlederna. Bröstkorgens lägsta punkt når inte under armbågarna och ligger strax bakom frambenen. Revbenen väl välvda, böjer sig nedåt och inåt och bildar en kropp som i tvärsnitt är nästan hjärtformad.
Underlinje och buk
Lätt uppdragen buklinje som bildar en fast underlinje.
Svans
Välpälsad, ansatt något under rygglinjen. Bärs i en lös, naturlig ringel som
faller mot ryggens mitt eller draperar ned längs någon sida när hunden är alert eller i rörelse. Ringeln står inte ut från rygg eller sidor.
I avslappnat tillstånd kan svansen hänga ned.
Framställ Helhet
Välvinklat framställ som möjliggör god steglängd och rörelsefrihet. Sedd
framifrån är frambenen raka, parallella och måttligt isär, med benstomme
proportionerligt till kroppen, varken spenslig eller tung.
Skuldror
Väl tillbakalagd, måttligt lång och välmusklad. Skulderblad och överarm är
ungefär lika långa.
Överarm
Lika lång som skulderbladet, korrekt vinklad, välmusklad.
Armbågar
Täta mot kroppen, varken inåt- eller utåtvridna.
Underarm
Rak, av måttlig längd, med benstomme proportionerlig till kroppen.
Handlov
Stark och fast.
Mellanhand
Måttligt kort, stark, rörlig, lätt vinklad.
Framtassar
Ovala i formen, storlek proportionerlig till hundens benstomme. Tår väl
välvda, varken inåt- eller utåtvridna.
Trampdynorna tjocka, väl dämpade och med päls mellan tår och trampdynor.
Bakställ Helhet
Välvinklat och i balans med framstället. Sedda bakifrån är bakbenen måttligt
isär och parallella, varken inåt- eller utåtvridna. Benstommen proportionerlig till kroppen, varken spenslig eller tung.
Lår
Måttligt musklade, av god längd och bredd.
Knän
Välvinklade.
Underben
Av god längd, starka, med benstomme av god kvalitet.
Hasled
Lågt ansatta, fasta, med korrekt vinkel.
Mellanfot
Raka, av måttlig längd och tjocklek.
Baktassar
Som framtassarna.
Rörelser
Rasens typiska rörelser är till synes lätta, smidiga, eleganta och välbalanserade. God räckvidd i framstället och gott påskjut i bakstället, med rygglinjen fast och plan. Visas i lös koppel i ett måttligt snabbt trav, där hunden gradvis går in mot enkelspår: benen vinklas inåt tills trampdynorna faller i en linje direkt under kroppens längdaxel.
Framben och bakben förs rakt framåt, utan att armbågar eller knän vrids inåt eller utåt.
Päls
Dubbelpäls av medellängd, som ger ett välpälsat intryck påminnande om
rasens arktiska ursprung. Täckhåren är raka, något slätt liggande, aldrig sträva eller extremt mjuka. Underullen är tät, mjuk och tillräckligt lång för att stödja täckhåren. Halsen är välpälsad och bildar en skyddande krage som övergår i kroppspälsen. Svansen är välpälsad med längre hår vid basen och på undersidan.
Långhåriga individer är tillåtna, men pälsen får aldrig vara så lång att den
döljer hundens silhuett.
Avsaknad av underull under säsongsmässig fällning ska inte bestraffas.
Färg
Rasen har symmetriska och tydligt kontrasterande mörka -och- vita teckningar. De tre tillåtna pälsfärgerna finns i alla nyanser av svart, grå eller röd, där ”alla nyanser” avser hela det naturliga spannet av eumelaninintensitet, från ljusare till mörkare uttryck. Grå och röd avser agouti-uttryck, där röd även omfattar solid leverfärgad med vitt.
Agouti (även kallad varggrå) avser vildtypsallelen (aw ) [ASIP], som ger
bandade hårstrån med växlande mörk färg (eumelaninpigment) och ljus färg
(feomelaninpigment) vilket skapar det typiska spektrumet av grå och röd.
En övergångseffekt kan förekomma där den mörka färgen gradvis avtar och
ersätts av ljus färg innan den tonas ut i den vita undersidan. När detta uttrycks är det vanligen begränsat till benområdet men kan även ses i andra områden där mörk färg och vitt möts.
Vid genetiska tester registreras agouti som standarduttrycket när inga andra alleler identifieras. Agouti i denna standard omfattar alla befintliga och framtida varianter där både mörk och ljus färg framträder i bandningen och ger det nödvändiga kontrasterande helhetsintrycket. ”Mörk färg ” avser eumelanin, vilket är konsekvent mellan päls, nostryffel, läppar och ögonkanter, medan ” ljus färg” avser feomelanin, som kan variera i nyans och inte är begränsad till vitt utan kan uppträda i olika ljusa toner beroende på intensitet.
Dessa färger förekommer alltid i kombination med domino-allelen (eA)
[MC1R], som reducerar uttrycket av mörk färg, förstärker uttrycket av ljus
färg och skapar den karakteristiska kontrasten mellan en vit undersida och en mörk ovansida. Svag skuggning eller ett bandningsliknande uttryck kan
förekomma inom färgade områden och bilda en mjuk toning, vilken kan
förekomma tillsammans med eller oberoende av sann agouti-bandning. Detta uttryck antas bero på naturlig variation i domino-uttrycket eller en ännu okänd modifikator som påverkar dess samspel med ASIP och kan även ses hos svart- & vit- eller leverfärgad- & vit-hundar.
Vitt förekommer alltid på insidan av öronen, på den nedre delen av ansiktet
och underkäken, på nosens sidor, på kinderna, halsen, bröstet, buken, benen, tassarna, kring anus samt på undersidan av svansen.
Den mörkare färgen täcker ryggsidan av kroppen, skuldrorna, höfterna och
ovansidan av svansen i ett symmetriskt mönster och kan även delvis sträcka sig ned på fram- och bakbenens utsidor eller gå ned och runt överdelen av bröstet.
Svansspetsen är av samma mörka färg eller mörkare.
Denna färgfördelning bildar även ansiktsmasken, ett utmärkande och väsentligt kännetecken. Masken ska vara tydlig , symmetrisk och klart synlig och är mest önskvärd i full mask: mörk färg på hjässan som sträcker sig obrutet ned över nosryggen till nostryffeln samt runt eller under ögonen.
Mörk färg under ögonen får inte sträcka sig mer än en fjärdedel (¼) ned på
kinden och mörk färg på nospartiet inte mer än en fjärdedel (¼) ned på nosens sidor.
Vita fläckar ovanför ögonen fullbordar uttrycket.
Avsaknad av mörk färg mellan öron och ögon, eller masker som är så svaga att de inte är tydligt urskiljbara, utgör avsaknad av tydlig mask.
Symmetriska variationer inom dessa ramar är godtagbara.
Mankhöjd
30-43 cm.
Vikt
Proportionerlig till höjd och benstomme, varken tung eller spenslig.
Fel
Alla avvikelser från ovanstående punkter ska betraktas som fel, och graden av felet ska stå i proportion till dess inverkan på hundens hälsa och välbefinnande.
Allvarliga Fel
-
Annan trimning än av tassar.
-
Asymmetrisk mask eller teckningar.
-
Krokig svans.
-
Mörk färg ned längs nosryggen som sträcker sig mer än ½ ut på nosens sidor.
-
Mörk färg under ögonen som sträcker sig mer än ½ nedför kinden.
-
Päls så lång att den döljer siluetten.
-
Utstående eller djupt liggande ögon.
Diskvalificerande Fel
-
Aggressiva eller extremt skygga hundar.
-
Avsaknad av obligatoriska vita kontrasterande teckningar.
-
Avsaknad av tydlig mask.
-
Enfärgad päls utan kontrasterande teckningar.
-
Fel pigment: svart nos, svarta läppar eller svarta ögonkanter hos hund med röd & vit pälsfärg.
-
Hund som tydligt uppvisar fysiska eller beteendemässiga avvikelser.
-
Hängande eller fallande öron.
-
Mankhöjd över 44,5 cm.
-
Svans för kort för att ringla över och vidröra ryggen.
-
Tydliga mörka fläckar eller prickar i vita områden (förutom svanstipp och de definierade symmetriska tecken).
-
Tydliga vita fläckar i mörka områden (förutom svanstipp och de definierade symmetriska tecken).
-
Överbett, underbett eller sned käke.
N.B.
Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion ska användas till avel.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.
